What doesn't kill me makes me stronger

Jag har bestämt mig för att inte hålla detta inom mig längre, en del av berättelsen har jag redan berättat, men om jag fått några nya läsare förmodar jag att ni inte ens läst inlägget, då det var rätt längesedan nu. Men jag ska lägga mest tyngd på den nya, då jag enbart skriver med den gamla för jag tror det har samband med vad jag lever med idag. Nu vill jag istället hjälpa andra eller få hjälp av andra som är i samma situation, tror det kan hjälpa mig en bit på vägen.
 
Livet kan förändras, bara på några enstaka sekunder, mitt gjorde det den 6 juli 2008. Jag råkade ut för en olycka, fick vattenplaning med fyrhjuling och åkte in i ett träd. I samband med detta fick jag hjärnblödning, bröt armen, ett ben under ögat och fick en kraftig hjärnskakning. Inte nog med det fick jag en följdsjukdom efter hjärnskakningen – PCS (postcommotionellt syndrom).
 
Det är jobbigt att leva med någonting man själv inte valt, det är varken roligt eller enkelt. Att få kämpa varje morgon med att ens gå upp ur sängen, känna sig nere vardagligen och ha ångest & tankarna går inte hantera, att inte veta vem man själv är längre för att man blir så dum i huvudet av alla tankarna är hemskt. Att inte kunna göra samma saker som förr är jobbigt, allt det där som förändras för en är jobbigt.
 
När man förlorar vänner på vägen, då man behöver dem som mest tär på en något obeskrivligt mycket. Försöker radera dem personer ur mitt liv, känner att de inte är värda min uppmärksamhet längre när de inte ens finns för mig när jag faller, jag gör ju det för min egen skull, inte deras. Det är lättare att gå vidare och bli frisk igen, med hjälp av de som finns där för en och stöttar en i alla lägen, oavsett om man är frisk eller sjuk.
 
Jag mår inte bra, jag känner mig inte stark, jag känner mig inte fin, jag känner mig inte värdefull - trots finaste familjen och pojkvän. MEN det är inte lätt att leva med en psykisk ohälsa - depression.
 
Det var förra hösten, 2012 som jag började känna mig annorlunda, ångesten och tankarna började bli värre, jag började också få sömnproblem och skolan blev bara jobbigare och jobbigare för varje dag som gick. Min lust till att göra saker blev bara sämre. Nära min mamma som jag är försökte jag prata med henne flera gånger och berätta, men hon såg inte allvaret i det förrän i början av detta år, då hon insåg "du behöver faktiskt hjälp". Jag ville ju ha hjälp hela tiden, men jag visste att jag inte skulle klara detta själv. Mamma och Pappa hjälpte mig med att boka tid hos en psykolog och även prata med skolan om hur vi skulle lösa allt. Det var då jag också började tänka i andra banor.. Att allt är mitt fel, det är mitt fel att jag mår som jag gör idag - det var ju mitt fel att olyckan hände. Om jag hade lyssnat på mina föräldrar den dagen hade detta inte skett och då kanske inte jag mått som jag gör idag.
 
Strax efter jag börjat prata med en psykolog började jag träffa Daniel och flyttade in hos honom nästintill på direkten, just för att situationen var som den var och jag fick bättre med sömn med honom vid min sida. Han har hjälpt mig oerhört mycket genom detta och jag är så glad över att jag har honom i mitt liv.
 
Andra gången jag var hos psykologen började vi prata mer om vad min Depression beror på, varför jag har blivit deprimerad, efter lite om och men var vi båda rätt säkra på att detta har med min olycka att göra. Som fjortonåring (som jag skulle fylla en månad senare) ska man inte behöva ta reda på saker och ting själv, vad PCS innebar, inte få prata av sig med någon om incidenten, jag fick bära på alla tankar själv. I samband med detta att inte kunna börja spela innebandy tog på min stenhårt, jag mådde piss över det och gör fortfarande, jag saknar sporten som bara den. Jag kan inte göra samma saker som förut, jag är inte den Michaela jag var förut, det är något jag hade svårt att inse då och har även ibland idag.
 
Idag lever jag med att äta medicin varje dag i hopp om att må bättre och jag träffar även en psykolog regelbundet, en läkare, ska få en remiss till psykatrin och ska även börja prata med en arbetsterapeut.
 
Jag kommer aldrig ge upp förrän jag mår bra och är frisk igen.


Sandra

Mickan, jag har aldrig förstått varför du har mått så dåligt. Jag vet att du vart med om olyckan men jag har aldrig vetat något om att du haft en sjukdom osv. Såklart jag har förstått att du mått dåligt ibland :(
Jag finns för dig även fall vi kanske inte varit så nära!
Vad innebär PCS, försökte söka på google men hittar inget ? :/ <3

Jag hoppas du kryar på dig och lär dig att leva med sjukdomen, även fall det är hemskt svårt. Jag har en sjukdom själv som gör att jag mår hemskt dåligt ibland. Men det är bara att försöka leva vidare. Se fram emot saker och inte tänka så mycket :) <3 kram!

Svar: Tack Sandra<3 http://www.whiplashinfo.se/symptom/whiplash_syndrom_karta.htm & bläddra ner till PCS så står det lite om den där. Känner inte av alla symtomen, men de flesta.
Michaela Karlén



URL: http://www.sndra.blogg.se


Marielle

Hej gumman! Skriver som sandra att jag har förstått att du mått dåligt men visste inte att du hade pcs :( förstår att allt är jätte jobbigt till och från och du måste trycka i dig tabletter men som sagt försök att inte se allt negativt även om det är svårt!! Jag fick ju nyss också en sjuksom som jag kommer leva med hela livet med sprutor och sån skit! Och det kan jag aldrig bli av med... sköt om dig fina du! ♥♡♥

Svar: Hej vännen! Det är egentligen inte pcs som är det största problemet för mig just nu, utan depressionen. Ville bara skriva med den också, då jag i själva verket mått dåligt i fem år, men inte i lika stor grad som nu. Jag vet, ingen förtjänar den dumma sjukdomen! Sköt om dig du också, kram finis ♥♥
Michaela Karlén



URL:


O

Jag tycker det är jättestarkt av dig att skriva här och berätta om dig och hur du mår. Mycket bra skrivet och jag finns för dig ;-)

Kom ihåg att du är fin och värdefull!

Sköt om dig!

Svar: Tack, tack & tack! Framförallt tack för din kommentar, och dina fina ord, det gör mig glad och värmer mig ock.
Ha det så bra & sköt om dig du också :)
Michaela Karlén



URL:


kallgrenskrypin.blogg.se

Oj, så hemskt! Jag lever själv med ångest, fast av en helt annan orsak. Vet att det kan vara så sjukt jäkla jobbigt att ens vara vaken under en "ångestattack" eller vad man ska kalla det. Jag hoppas att det ordnar sig för dig och att du så småningom kan känna att du kommit tillbaka. MÅNGA KRAMAR TILL DIG!!



URL: http://kallgrenskrypin.blogg.se/


p

Hej! Kommer länka till dig! Starkt av dig att berätta. Dom flesta (även jag själv) med somatiska problem kan ju ofta få det jobbigt psykiskt. På dig syns det inte utifrån vilka problem du har, du har ett dolt handikapp - somatiskt och psykiskt.
Jag tycker att det är jobbigt att samhället är så orienterat nu att man ska "rensa" bland sina vänner och inte ha kontakt med någon som tar ens "energi".
Ibland känner vänner till psykiskt/somatiskt sjuka att det tar energi för att de bryr sig, känns som att ingen orkar engagera sig i varandras längre, ingen orkar vara ett emotionellt stöd för att man alltid ska ha så himla kul med sina vännner.

Den bästa vännen jag har kan jag bara sitta i soffan med å inte göra nånting å inte säga ett ord - och det är bara skönt.

Kram P

Svar: Tack så jättemycket! Jag har tänkt på det också och även diskuterat om den sak då jag gick i skolan. Tänkte faktiskt skriva ett inlägg om för- & nackdelar med fysisk & psykisk sjukdom hade jag tänkt i en framtid, vet bara inte hur jag ska formulera mig för att ingen ska missuppfatta mig.
Tack för dina fina ord, de värmer mig.
KRAM
Michaela Karlén



URL: http://psykiatrin.blogg.se


Wiilow [Foto Tankar Känslor]

Ett starkt och bra skrivit inlägg Michaela. Det gör dock så ont i mig att du inte mår 100% bra. Du är visst värdefull, stark och fin: Jag tycker det och jag menar det!!
Väldigt konstigt att du inte fick hjälp då olyckan hände och att du var så ung, ett barn?
Jag är så glad att du träffade Daniel, han verkar lyfta upp dig mycket.
Kämpa vidare tjejen.
Många kramar din vän Wiilow!



URL: http://wiilow.blogg.se


Linnéa Fröberg

Kände till detta, men insåg ändå inte hur allvarligt det var förrän jag läste det. Du vet att jag finns trots att vi inte har så mycket tid som passar oss båda! Jag vill också att du blir frisk! Och få må bra! <3

Svar: ♥♥♥♥
Michaela Karlén



URL:





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?

Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo