Guldstjärna till mig!☆

Jag har gjort någonting jag aldrig någonsin trodde jag skulle klara i höstas, men jag gjorde det och jag är så oerhört stolt över mig själv. Jag låg efter i princip alla ämnen och allt kändes bara helt hopplöst, hur ska jag klara mig igenom detta tänkte jag, vardagligen... Hade underbara lärare som gjorde allt de kunde för att hjälpa mig nå målen i de kurser jag låg efter i och tack vare dem är jag nu godkänd i precis ALLT. Sån himla lycka. Jag är verkligen stolt!

Svar på fråga.

LISA
Kan du inte förklara lite mer utförligt om din sjukdom och vad som hände?
Puss <3
 
Jag fick vattenplaning med fyrhjuling, åkte in i ett träd och bröt armen, ett ben under ögat, kraftig hjärnskakning och hjärnblödning, det vart efter hjärnskakningen jag fick följdsjukdomen, som du kan läsa om här --> fortsättning följer, vilket som påverkar min vardag rätt rejält kan jag säga..

This is me

 
Michaela Desirée Karlén
Jag är en för det mesta glad tjej på arton år, fyller nitton år i sommar. Onödig ålder om man frågar mig, man går bara och väntar på att fylla tjugo. Jag går sista året på gymnasiet, Hotell- & Restaurangprogrammet på Bäckadalsgymnasiet i Jönköping. Jag bor tillsammans med mina föräldrar i Fagerhult, i en stor villa med vätterutsikt. Jag har två äldre syskon också, min syster Jenniefer, 23 år och min bror Robin, 21 år. På min fritid umgås jag med mina vänner, tränar och jobbar, vilket jag trivs med. Utan min familj och mina vänner vet jag inte vad jag skulle ta mig till, de är mitt allt, mitt ljus i mörkret. 
 
Sen jag var sex år har jag alltid älskat att träna, spelade innebandy och började även på fotboll senare, men slutade efter två år. Mina knän klarade inte av det alls och ville satsa mer på innebandyn, då jag tyckte det var roligare och trivdes bäst med det. Varför jag inte spelar längre är för att jag var involverad i en olycka för 6 juni 2008 och fick en följdsjukdom efter hjärnskakningen jag fick bland annat. Kortfattat kan jag säga att jag blir yr såfort jag anstränger mig, jag försökte komma tillbaka till innebandyn gång på gång, men det gick tyvärr inte och jag tappade viljan helt och hållet och jag var totalt nere på botten. Mitt liv förändrades efter den dag. 
 
Efter att ha varit den tjej som var stark och aldrig gav upp blev jag istället den tjej som ville ge upp allt, jag orkade inte längre. Jag var inte samma person, tills då jag vande mig och lärde mig leva på nytt, med den jag var. Det har inte alltid varit lätt alla stunder, men jag gav aldrig upp, trots de mörkaste stunder, jag kämpade. Jag förlorade vänner, för ingen förstod mig, men det gör inte mig något, inte jag som förlorade någonting, utan dem. Vad ska jag med oäkta vänner till? Det var precis att jag orkade med skolan om dagarna, men jag gick ut med betyg jag var nöjd över i nian och jag blev stolt över mig själv. Jag klarade det! 
 
Gymnasiet var en omstart i mitt liv, ingen visste vem jag var, ingen visste någonting om mig. Det jobbigaste var att behöva berätta för alla lärare om min situation, min sjukdom och jag påmindes tillbaka, men för varje gång stärktes jag. Jag har klarat de här två år på gymnasiet väldigt bra faktiskt och jag är stoltare än någonsin över mina betyg, tills nu trean kom, aldrig har jag haft det såhär kämpigt som nu, med alla arbeten, men tack vare mina lärare klarar jag det också. Jag vet att den dag jag tar studenten kommer jag vara stoltare än någonsin över att jag klarade skolan, trots mina hinder. Jag längtar något sjukt till den dag.
 
Tänkte att det skulle vara kul för mina läsare att veta vem jag egentligen är, veta lite mer rättare sagt. Är det någonting mer ni vill veta som jag missat att ha med? Vet att det blev väldigt långt, men hoppas ni orkar läsa allt, det var skönt att skriva av sig lite, även om det inte var om något speciellt så, bara om lilla mig. 

Tidigare inlägg Nyare inlägg